Baltikum och Polen

De baltiska länderna och Polen är idag medlemmar av den Europeiska Unionen.

Marschen från sovjetiska lydstater till att blivit en del av den europeiska gemenskapen har gått fort och relativt smärtfritt. Även om länderna med förvånansvärd hastighet närmat sig Västeuropa, ekonomiskt, socialt och kulturellt, så kvarstår emellertid stora och svårhanterliga problem. Produktivitetsutveckling och ekonomisk tillväxt i samtliga dessa tre länder är imponerande, men fördelningen av produktionsresultaten en källa till stora bekymmer. Tillväxten är som sagt hög, för att inte säga mycket hög, men löner och sociala förmåner släpar betänkligt efter. Ett annat bekymmer är den fackliga rörelsens tynande tillvaro. Under den kommunistiska epoken var fackligt medlemskap ett obligatorium. Facket och det allenarådande partiet uppfattades som ett och samma, varför, när frihetens klocka väl slagit, möjligheten att stå utanför facket plötsligt sågs som ett uttryck för frihet. Så är också idag den fackliga organisationsgraden extremt låg (10-15 procent).

De flesta fackliga organisationer är dessutom ekonomiskt mycket svaga. Även om situationen, genom bildandet av nya, moderna fackföreningar, i viss mån förbättrats så kvarstår helhetsintrycket av svaga fackliga organisationer med låg organisationsgrad, dålig representativitet och låg status. Bilden förändras gradvis till det bättre, men utvecklingen går långsamt och i Polen är situationen till och med negativ.

Dessa omständigheter, kopplade till ländernas medlemskap i EU, med fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och arbetskraft innebär också problem för de nordiska länderna. Risken att vi på ett mycket påtagligt sätt drabbas av social dumping har höggradigt aktualiserats. Detta medför att den nordiska fackföreningsrörelsens engagemang gentemot de baltiska staterna och Polen måste aktiveras och ingå som ett högt prioriterat arbetsfält. Kunskaperna måste fördjupas, förståelsen för problemen vidgas och resurser tillföras. Inom NTF är vi just nu inne i en sådan process och vissa mått och steg har tagits.

För det första har kongressen antagit ett program för det baltiska och polska arbetet som innebär ett ökat engagemang för regionen.

För det andra har en permanent baltisk arbetsgrupp tillsats inom NTF.

För det tredje har baltiska och polska kontaktpersoner engagerats. NTF.s Baltiska grupp och dessa kontaktpersoner träffas regelbundet.

För det fjärde har en baltisk/polsk resursperson, med säte i Vilnius, Litauen, anställts på heltid.

(Janina Malinovska, Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen ) Tel:+370 655 493 94)

För det femte läggs var annat styrelsemöte numera i något av de berörda länderna. Dessutom anordnas konferenser i berörda länder.

För det för det sjätte söker vi att i ökad utsträckning samordna våra aktiviteter i förhållande till Europeiska Transportarbetarefederation, ETF, och Internationella Transportarbetarefederationen, ITF.

NTF:s baltisk/polska arbete är bara i sin begynnelse. Långt fler operativa initiativ är att vänta. NTF respekterar fullt ut våra broderförbund i Baltikum och i Polen. De är våra jämlikar och förtjänar respekt för sitt hårda och många gånger otacksamma arbete för att stärka sina medlemmars villkor. Det är vår plikt att efter vår förmåga hjälpa dem (och därmed oss själva) i detta arbete. Vi är inte betjänta av konflikter likt de som vi sett helt nyligen (Vaxholms-fallet) utan förståelse, insikt och respekt för våra olika problem och villkor. Lyckas vi med detta är vi alla vinnare.